Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Åsa Torstensson’

Kollar efter läget på vägarna, en utmärkt tjänst vägverket brukade tillhandahålla, en typisk kollektiv nyttighet, med pinfärsk information om det är ”risk för besvärligt väglag” eller om väglaget är direkt ”besvärligt”, risk för vattenplaning, olyckor, vägarbeten etc. Dessvärre har denna utmärkta tjänst upphört, sedan Trafikverket inrättades av Åsa Torstensson.

Den bilist som till äventyrs vill ta reda på läget på vägarna för att kunna planera en resa, och kanske åka tidigare för att kunna ta det lugnare, eller kanske ställa in p g a oväder, hamnar på en totalt idiotisk sida kallad Läget i trafiken. Trots att alla rationella svenskar är medvetna om att tågtrafiken i Sverige är på u-landsnivå, att tåg är något som man bör undvika eftersom det är blodigt dyrt och opålitligt, och att praktiskt taget varannan svensk har tillgång till bil, domineras sidan av tågtrafiken, och det krävs en hel del navigering innan man hittar fram till sidorna som återger läget på vägarna. Varför gömma informationen om läget på vägarna under information om tåg som är helt ointressant? Sverige är faktiskt ett land med över 4,3 miljoner personbilar och mer än 280 000 motorcyklar.

Direkt löjligt blir det när man försöker använda den så kallade Reseplaneraren, för att ta reda på hur långt det är och hur lång tid de tar att köra från Uppsala till Granfjällsstöten. Man kryssar i att man avser att åka med bil men hur man än kryssar så kommer det inte en vägbeskrivning för bilkörning. Istället ploppar det upp konstiga förslag, som möjligen kan falla en inbiten masochist i smaken, med tåg till Borlänge, och därefter buss 257 till Malungs vårdcentral, och sedan buss 157 till ”Stöten vägskäl”.

Sedan står man där vid vägskälet ute i buskarna, med en massa tung packning, slalomskidor, pjäxor, etc. Nu återstår bara privilegiet att få kånka på eländet någon kilometer för att leta rätt på var man ska bo. Resplanen förutsätter att man åker 6 på morgonen, och ägnar större delen av dagen åt den. En variant för de mest avancerade självplågarna bjuder på åtta bussar (!), sju byten. Ingen förbindelse i Trafikverkets reseplanerare erbjuds efter kl 17, när normalt folk slutar jobbet och kan åka till dalafjällen.

Trafikverket är patetiskt. Verket borde kunna erbjuda den bästa reseplaneraren, eftersom det har tillgång till strategisk information om väglaget, och kunna faktorera in om det är snöväg etc. Istället erbjuder det en tjänst som är fullständigt oanvändbar. Sannolikt är den ideologiskt betingad, avsedd att locka till åkande med kollektivtrafik. Men det är helt kontraproduktivt, eftersom den endast gör det pinsamt tydligt att kollektivtrafiken inte fungerar.

Den uppsalabo som vill åka skidor i Sälen en helg får enligt trafikplaneraren använda hela lördagen till att ta sig dit och hela söndagen till at ta sig hem. Det blir noll skidåkning! Tack och lov, finns googlemaps, och Michelin, där man kan planera sin resa med bil. Frågan inställer sig: Kan man slippa betala skatt för Trafikverkets reseplanerare? Funktionen beskrivs bäst som förskingring av skattemedel.

Read Full Post »

I det här inlägget jämför jag hur den Europeiska Unionens fria rörlighet för varor tillämpas när Sverige har en socialdemokratisk respektive en borgerlig regering. Varan ifråga är en bil köpt av  tyska bilhandlare som är väl så respektabla och välrenommerade som någon svensk bilhandlare. Det visar sig, tvärtemot vad man skulle förmoda, att det är betydligt svårare att köpa en bil utomlands med en borgerlig regering. Förklaringen ligger i den protektionistiska ursprungskontroll som infördes av centerpartisten Åsa Torstensson. Här följer processen steg för steg.

Initialt är det inga skillnader. Processen inleds med att man letar rätt på en bil man verkligen vill ha. Härvid avgränsas sökningen till tyska märkeshandlare efter ens preferenser. När man väl lokaliserat en bil som är intressant avtalar man med den tyske bilhandlaren om pris och eventuell montering av vinterdäck. Bilen levereras med exportskyltar, försäkring för 8 dagar, och registreras över på en i egenskap av köpare av de tyska myndigheterna. Dessutom ingår en CoC-handling (typgodkännande). Bilen betalas i förskott via bank.

Här börjar skillnaderna att uppträda.

Socialdemokratisk frihandel Borgerlig protektionism
Medan den tyske motparten ordnar med den tyska pappersexercisen, exportskyltar, utfärdande av Fahrzeugbrief vari bilen registreras på köparen, anordnande av en uppsättning vinterhjul etc, beställer man tid hos bilprovningen för registreringsbesiktning. Därefter avtalar man leveransdatum med den tyska bilhandlaren, och flyger till Tyskland för att köra hem bilen. Medan den tyske motparten ordnar med den tyska pappersexercisen, exportskyltar, utfärdande av Fahrzeugbrief vari bilen registreras på köparen, anordnande av en uppsättning vinterhjul etc, vänder man sig till bilprovningen och möts av det förvånande beskedet att man inte kan boka någon tid för registreringsbesiktning innan bilen genomgått något som kallas för ”ursprungskontroll” som utförs av Transportstyrelsen, en myndighet i Örebro. Då man vänder sig till denna myndighet i förhoppningen att man ska kunna anordna ursprungskontrollen innan man åker till Tyskland och således även kunna boka tid för registreringsbesiktningen innan man far till Tyskland, får man beskedet att det inte går att få Farzeugbrief och köpehandlingar sända till Transportstyrelsen i förväg. Bilen måste befinna sig i Sverige innan ”ursprungskontrollen” kan inledas.Det visar sig nu att  ”ursprungskontrollen” har så långa handläggningstider, att det blir omöjligt att i tid planera ett bilköp i utlandet. Det går inte att i förväg få veta hur lång handläggningstiden är. Det går inte heller att planera fortsättningen, eftersom Bilprovningen instruerats att inte utfärda tider för registreringsbesiktning innan ”ursprungskontrollen” är genomgången.Det är alltså omöjligt att undvika strul genom planering och god framförhållning.Osäkerheten till trots — man ju inget val — avtalar man om leveransdatum och flyger till Tyskland för att köra hem bilen.
Man kör hem. Kopplar av efter två dagars bilkörning. Man kör hem. Vid hemkomsten, samma dag som man kört från Fehmarn, försöker man omedelbart få igång den s k ”ursprungskontrollen”. Det kan göras på nätet. Så snart man fyllt i webformuläret och tryckt på sänd får man veta att Transportstyrelsen sannerligen inte tänker påbörja handläggningen, förrän en avgift på 700 kronor bokförts på styrelsens konto och den erhållit bilens tyska registreringsbevis och handlingar som styrker att bilen är ärligt köpt. Härvid betalar man omedelbart avgiften via webben, och räknar ut att det kommer att bokföras på anbefallt konto först andra bankdagen efter det att avgiften sänts.Eftersom Transportstyrelsen, enligt uppgift på webben från missnöjda supplikanter, kommunicerar sina beslut via B-post, plussar man på och betalar in 750 kronor och anmodar Transportstyrelsen att använda A-post för överskjutande 50 kronor, för att inte bilen ska hinna bli utförsäkrad.
Dagen efter kör man bilen, med gällande tysk helförsäkring till Bilprovningen som gör en ursprungskontroll, kollar att bilens specifikationer stämmer med CoC-handlingen, mäter avgaser, och tilldelar en ett svensk registreringsnummer; varefter man åker till försäkringsbolaget och får bilen försäkrad. Bilköpet är avslutat. Bilen är svensk. Det är bara att tuta och köra. Dagen efter, fortfarande utan att ha fått boka tid för registreringsbesiktning, går man till posten och sänder i rekommenderat brev till Transportstryrelsen, Fahrzeugbrief och handlingar som skall styrka att man inte stulit bilen och/eller att man inte köpt den av någon som stulit den. På Transportstyrelsens hemsida informeras man om att de handlägger ärenden som inkom för drygt en vecka sedan. Vid det här laget inser man att risken är stor att den tyska försäkringen som gäller åtta dagar kommer att löpa ut innan bilen registreringsbesiktigats. Samma dag som bilen med en socialdemokratisk regering blev svensk, så har man alltså inte kommit längre än att posta handlingarna för att anhängiggöra ärendet, ansöka om ursprungskontroll, hos transportstyrelsen. Nu återstår sju dagar med den tyska helförsäkringen.Här infinner sig också komplikationen av att äga två bilar. Har man bara en garageplats får man börja parkera den ena utomhus, och flytta runt den mellan olika stundom avgiftsbelagda parkeringar. Att påbörja en försäljning av den andra bilen är uteslutet innan man vet när den nya kan tas i bruk. Något som är omöjligt att förutse, eftersom man inte kan få besked om när ”ursprungskontrollen” fullbordas och Bilprovningen inte kan ge något besked om när man kan få registreringsbesiktiga bilen. Köerna kan vara flera veckor långa hos bilprovningen.
Den första dagen efter det att bilen blivit svensk med socialdemokratisk regering händer ingenting, som bilägaren märker, utom att den andra bilen står utomhus.
Dag två efter det att bilen hade blivit svensk med socialdemokratisk regering dimper det däremot ner en faktura som anmodar en att betala en avgift för ”urspungskontroll”. Man informeras också om att ”[t]ransportstyrelsen kommer inte att påbörja prövningen av ärendet förrän avgiften är betald.” I det fall man redan betalt behöver kan man bortse från fakturen; vilket man gör eftersom man redan betalt.
Nu anländer nya registreringsskyltar. Notera, att bilen tre dagar tidigare fick ett svensk registreringsnummer, förklarades svensk av besiktningsmannen, och inte vid något tillfälle varit oförsäkrad eller belagd med körförbud Dag tre efter det att bilen hade blivit svensk under den socialdemokratiska regeringens tid börjar man inse att bilens tyska helförsäkring oundvikligen kommer att löpa ut, innan bilen registreringsbesiktigats, och kontaktar sitt försäkringsbolag, och får beskedet att man kan köpa en avställningsförsäkring, vilken kräver ett personligt besök på försäkringsbolaget eftersom sådan försäkring måste betalas i förskott. Man får alltså maka sig till försäkringsbolagets kontor och blir 1500 kronor fattigare.
Dag fyra efter det att bilen skulle ha blivit svensk med socialdemokratisk regering händer ingenting. Det är väntans tider.
Dag fem händer det heller ingenting. Det är bara att vänta.
Dag sex,  bilens åttonde dag i Sverige, inträder körförbud på den nyinköpta bilen. Man hoppas att batteriet håller sig.
Nu kan den första veckan i Sverige sammanfattas
Glad svensk bil som 2004 utan strul infördes i Sverige och blivit svensk i enlighet Europeiska unionens fria rörlighet för varor. Bilen blev svensk andra dagen i landet. Visst fanns lite pappersexercis, men ingen opåkallad sådan och den var hela tiden smidig, helt utan bisarra ledtider. Ledsen utländsk bil, som 2011 efter åtta dagar i Sverige är misstänkt, internerad i garage, belagd med körförbud, utgör en kostnad utan att kunna ge något tillbaka; ett offer för Sjöboanda, protektionism och svensk byråkrati när den är som allra drygast. Ingen kan säga när hon får bli svensk och tas i bruk.
Andra veckan i Sverige
Socialdemokratisk frihandel Borgerlig protektionism
Bilen som köptes 2004, när sossarna styrde Sverige, har nu varit svensk i en vecka. Sjunde dagen efter det att bilen registrerats som svensk när Sverige hade en frihandelsvänlig socialdemokratisk regering står bilen, som importerats 2011 under Alliansens styre, till följd av att den undergår s k ”ursprungskontroll” avställd med körförbud i ett garage.  Den gamla bilen som ersätts av den nya står utomhus, med risk för parkeringsskador och rost, och kan inte säljas eftersom införselprocessen gjorts så komplicerad att det är omöjligt att i förväg säga när den kommer att vara avslutad. Ifrån Transportstyrelsen kommer en utbetalningsavi på 50 kronor, ”för mycket inbetalt.” Transportstyrelsen kan alltså inte tänka sig att använda A-post. Istället kommer Transportstyrelsens att kommunicera sitt beslut med B-post; vilket spiller ytterligare tid och omöjliggör att jakten efter en tid för registreringsbesiktning kan påbörjas.  Registreringsbesiktningen kommer således att ytterligare försenas en dag eller två.
Åttonde dagen efter det att bilen skulle ha blivit svensk med 2004 års regler ringer man Transportstyrelsen, eftersom man inte har lust att vänta på styrelsens B-post. Får beskedet att bilens ursprung är godkänt. Bingo: Mercedes Forum i Stuttgart kränger inte stulna bilar. Ringer omedelbart bilprovningen, uppger ärendenumret, och får beskedet att den första tillgängliga tiden i Uppsala är i slutet på maj. Den vänliga rösten undrar om jag kan åka till någon annan stad, varefter jag erhåller en tid i Västerås i början av nästa vecka: d v s när bilen befunnit sig i Sverige i femton dagar.Därefter kontakt med försäkringsbolaget som utfärdar en tillfällig trafikförsäkring för en dag för att man ska kunna åka och få bilen registreringsbesiktigad.
Nionde dagen händer det absolut ingenting.
Tionde dagen kommuniceras Transportstyrelsens beslut med post. Intyg om att den är trafikförsäkrad för en dag för färd till bilprovning kommer från försäkringsbolaget.  Bilen står med inträtt körförbud i garage.
Elfte dagen händer ingenting. Bilen står med körförbud i garage.
Tolfte dagen händer ingenting. Bilen står med körförbud i garage.
Trettonde dagen händer ingenting. Bilen står med körförbud i garage.
Den andra veckan i Sverige kan nu sammanfattas
Bilen som fördes in i Sverige 2004 har varit  i Sverige i två veckor och har varit svenskregistrerad i tretton dagar. Bilden som fördes in 2011 står i garage med inträtt körförbud. Läget har förbättrats i det att det nu finns en tid bokad för registreringsbesiktning i den kommande veckan. Troligtvis kommer den i trafik följande vecka.
Tredje veckan i Sverige
Socialdemokratisk frihandel Borgerlig protektionism
Se ovan. Fjortonde dagen, sedan bilen som fördes in under den socialdemokratiska regeringens tid blev svensk, kör man bilen till Bilbesiktningen i Västerås, med en tillfällig trafikförsäkring och utan kaskoförsäkring, för att få den registreringsbesiktigad. 160 kilometer, som kunde undvikits om det hade gått att boka registreringsbesiktningen innan bilen hämtades i Tyskland.  Besiktningen går endast ut på att kontrollera bilens identitet, ingen teknisk undersökning, avgasmätning eller dylikt utförs.
Registreringsbesiktningen innebär att bilen blir ”svensk”, att den får ett svenskt registreringsnummer. Bilen går nu att kaskoförsäkra. Men den har fortfarande s k ”inträtt körförbud” till dess att de nya nummerskyltarna levererats.
Femtonde dagen står bilen fortfarande med körförbud i garage.
Sextonde dagen anländer nummerskyltar och registreringsbevis. Bilen kan tas i trafik.

Äntligen svenskregistrerad

Read Full Post »

Den frågan ställer man sig oundvikligen när man köpt bil i utlandet. Under den socialdemokratiska regeringens tid kunde den som ville köpa en bil i Tyskland, boka tid för registreringsbesiktning, betala bilen, åka och hämta den, och sedan få den registreringsbesiktigad omgående. Bilen blev svensk och möjlig att försäkra i princip dagen efter det att den förts in i landet. Systemet hade stora fördelar för bilköparen. Utbudet blev fantastiskt mycket större, samtidigt som den svenska bilhandelns priser hölls i schack. Det var ett praktexempel på hur den gemensamma marknaden gynnade konsumenten, samtidigt som det svenska fordonsbeståndet förbättrades, och prishöjningar och inflation hölls tillbaka.

Dessvärre införde den tidigare centerpartiska infrastrukturministern Åsa Torstensson en utpräglad protektionistisk ordning, om hon alls visste vad hon gjorde, genom att på förslag av särintressen införa ett system med ursprungskontroll som närmast påminner om när franska regeringen försökte skydda den egna tillverkningen av videoapparater genom att föreskriva att alla japanska videoapparater skulle tullklareras i Poitiers, en liten landsortsstad med ett totalt underbemannat tullkontor. I december 1982 satt hundratusentals videoapparater fast i Poitiers. Importen var de facto strypt.

Ursprungskontollen utförs nämligen av Trafikstyrelsen i Örebro under extremt byråkratiska former. Handläggningstiderna är absurt långa även för solklara ärenden där kontrollen är helt obefogad, eftersom bilarna är köpta av hederliga bilhandlare och alla papper är i ordning. Vid en normal handläggning borde det gå på två minuter, om ens det, att utifrån handlingarna konstatera att införseln av bilen ifråga är helt legitim, att det inte finns mer anledning att misstänka oegentligheter än ifråga om en bil köpt hos någon återförsäljare i Sverige.

Den otillständigt långa handläggningstiden för obehövlig kontroll innebär att köp av bil i utlandet avsevärt försvåras, eftersom processen blir helt oberäknelig, efter det att ett besked om att ”ursprunget kontrollerats” givits gäller det nämligen att försöka få en tid för registreringsbesiktning, och vi det laget är bilen oförsäkrad.

När det gäller själva substansfrågan, det föreburna behovet av att kontrollera bilars ursprung, förhåller det sig så, att legitimt förvärvade bilar utregistreras från t ex Tyskland med en dokumentation som är utomordentligt svår att förfalska. Dessa handlingar kan tillsammans med köpehandlingarna kontrolleras på mindre än två minuter. Det finns ingen anledning till att detta ska göras i Örebro. Istället borde detta göras lokalt där bilen registreringsbesiktigas. Förvisso kan det dyka upp skumma bilar som kan motivera en ursprungskontroll, en särskild handläggning som kräver tillgång till register som bilprovningen och andra firmor inte har tillgång till. Dessa fordon bör dock lätt kunna identifieras och bli föremål för en särskild handläggning.

Med tanke på att dokumenten för en legitimt köpt och införd bil knappast tar mer än ett par minuter att ursprungskontrollera framstår avgiften på 700 SEK som otillständig. En normalbegåvad handläggare borde klara av 30 bilar i timmen. Det ger en oskäligt hög timpenning för en opåkallad sysselsättning och det är ytterst anmärkningsvärt att proceduren tar sådan tid.

Det kan konstateras, att proceduren är omotiverat krånglig och oförutsägbar. Den försvårar köp av bil i utlandet och är därför ett handelshinder till nackdel för svenska konsumenter. Den enda som vinner på det är de svenska bilhandlarna, eftersom konkurrensen minskar om statsmakten gör ett bilköp i utlandet till en golgatavandring.

En lämplig ordning vore, att nödvändig dokumentation granskas av bilprovningen (eller annan ackrediterad firma) som utför registreringsbesiktningen.  När handlingarna är i god ordning bör bilen kunna registreringsbesiktigas omgående (som under den socialdemokratiska regeringens tid). Däremot i det fall dokumentationen är otillräcklig finns det skäl att utreda saken och göra en närmare kontroll av fordonets ursprung. I det fallet bör denna göras av en myndighet såsom Transportstyrelsen.

Visst är centerpartiet sedan bondeförbundets dagar känt för att vara ett parti för särintressen, främst agrara, men när hamnade partiet i den svenska bilhandelns klor? Varför ska inte en bil köpt av Upplands motor, Modins, Biltrean, eller på Blocket ursprungskontrolleras medan däremot en bil köpt av en av Tysklands mest välrenommerade handlare ska bli stående i veckor p g a Åsa Torstenssons ursprungskontroll? Ska konkurrensen vara på lika villkor borde varenda bil som säljs i Sverige bli föremål för ursprungskontroll! Det förvånar att alliansregeringen ställt sig bakom en utpräglat protektionistisk åtgärd.

Man kan lätt konstatera, att sossarna stundom haft en talang att tukta kapitalismen och utnyttja marknadskrafterna till folks förmån. Medan de borgerliga partierna ända sedan 1880-talets tullstrid stundom haft tendenser att hamna på fel sida, och bli springpojkar åt karteller och köpmän på allmänhetens bekostnad. Frågorna inställer sig: Har centerpartiet lämnat EU utom när det gäller subventioner till jordbruket? Är alliansregeringen protektionistisk? Eller är den s k ”ursprungskontrollen” bara ett misstag i hanteringen? En produkt av en sällsynt inkompetent minister?

Read Full Post »